Vad har helium för egenskaper

Ädelgaser existerar grundämnena inom samling 18 inom detta periodiska systemet. Dessa grundämnen kännetecknas dels från för att dem existerar icke-metaller vilket ogärna reagerar inom kemiska reaktioner, dock även på grund av för att dem varenda existerar inom gasform nära standardtryck samt -temperatur. dem fem ädelgaser liksom äger stabila isotoper existerar helium (He), neon (Ne), argon (Ar), krypton (Kr) samt xenon (Xe). Ädelgasen radon (Rn) existerar radioaktiv samt vid bas från detta besitter den studerats mindre än dem inledande fem medlemmarna inom gruppen. ett syntetisk medlem från gruppen, oganesson (Og), besitter även upptäckts, dock många lite existerar känt angående dess attribut vid bas från dess korta halveringstid.

Kemiskt sett existerar ädelgaserna stabila, detta vid bas från för att dem äger maximalt antal valenselektroner inom sitt yttersta elektronskal, vilket inom sin tur leder mot för att dem extremt sällan reagerar tillsammans andra ämnen. beneath standardtryck samt -temperatur existerar dem luktlösa, färglösa, enatomiska gaser. Ädelgasernas smält- samt kokpunkter ligger många nära varandra, samtliga inom en intervall vid 10 °C var dem existerar flytande. Då ädelgaserna påvisar extremt nedsänkt kemisk reaktivitet, finns därför endast en par hundra kända ädelgasföreningar, betydligt färre än till andra grundämnen.

Neon, argon, krypton samt xenon utvinns ifrån luften genom gaskondensering samt fraktionerad destillering. Helium framställs oftast ifrån oljekällor, samt radon isoleras vanligtvis ifrån radioaktiv sönderdelning från lösta radiumföreningar.

Ädelgaser besitter flera industriellt viktiga funktioner såsom belysning, svetsning samt rymdutforskning. Helium används ofta inom dykning, var detta ersätter enstaka sektion från luftblandningen. Helium äger även fått ersätta hydrogen inom luftskepp samt ballonger, då detta blev tydlig för att hydrogen utgör enstaka massiv brandrisk.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Ordet "ädelgas" kommer ifrån detta tyska substantivet Edelgas, likt användes på grund av inledande gången 1898 från Hugo Erdmann^[1]. "Ädel" syftar mot den extremt låga reaktiviteten hos grundämnena inom assemblage 18 inom detta periodiska systemet påvisade beneath standardtryck samt -temperatur, vid identisk vis likt ädelmetaller även reagerar många lite tillsammans sin omgivning.

Ädelgaserna äger även kallats på grund av "inerta gaser", dock detta existerar enstaka felaktig benämning då varenda naturliga ädelgaser förmå delta inom kemiska reaktioner beneath korrekt förhållanden.^[2] "Ovanliga gaser" existerar enstaka ytterligare begrepp såsom använts,^[3] dock även denna existerar felaktig då argon utgör ett avgörande sektion (0,94% efter volym, 1,3% efter massa) från jordens atmosfär^[4]

Pierre Janssen samt namn Norman Lockyer plats 18 augusti1868 dem inledande för att upptäcka enstaka ädelgas då dem studerade solenskromosfär. dem gav gasen namnet helium efter detta grekiska termen på grund av solen, Helios (ἥλιος)^[5] Redan 1784 ägde emellertid den engelska kemisten samt fysikern Henry Cavendish upptäckt för att atmosfär innehöll ett små mängd från en tema vilket plats mindre reaktivt än kväve.^[6] en århundrade senare, 1895, upptäckte Lord Rayleigh för att kväveprover ifrån luften ägde enstaka ytterligare densitet än detta kväve vilket framställts genom kemiska reaktioner. Tillsammans tillsammans forskaren William Ramsay la Lord Rayleigh fram ett teori angående för att detta kväve såsom blev tagna fram ur luften fanns blandat tillsammans med ytterligare ett gas, vilket bekräftades tillsammans med en experiment inom vilket en nytt grundämne, argon, lyckades isoleras. Namnet fick argon ifrån detta grekiska termen till "inaktiv" (αργό(ν)).^[6] tillsammans denna upptäckt insåg man för att enstaka hel klass tillsammans gaser saknades inom detta periodiska systemet. beneath sökandet efter argon ägde Ramsay även lyckats isolera helium på grund av inledande gången då denne hettade upp mineralencleveit. 1902 inkluderade Dmitrij Mendelejev grundämnena helium samt argon inom lag 0 inom sin schematiska uppdelning från grundämnena, vilket senare blev detta periodiska systemet.^[7]

Ramsay fortsatte för att leta efter dessa gaser tillsammans med hjälp från fraktionerad destillering, till för att vid därför vis separera dem olika komponenterna inom flytande atmosfär. 1898 upptäckte han grundämnena krypton, neon samt xenon, samt han namngav dessa efter dem grekiska orden κρυπτός (kryptos, dold), νέος (neos, ny) samt ξένος (xenos, främling). Radon upptäcktes 1898 från Friedrich Ernst Dorn^[8] samt fick namnet "radium emanation", dock den ansågs ej artikel ett ädelgas förrän 1904, då man upptäckte för att grundämnet liknade dem andra ädelgaserna.^[9] Rayleigh samt Ramsay fick 1904 Nobelpriset inom fysik respektive inom kemi, till sina upptäckter från ädelgaserna.^[10][11] J. E. Cederblom, dåvarande ordförande inom Kungliga Vetenskapsakademien, gav motiveringen; "upptäckten från enstaka helt färsk samling från grundämnen, från vilken ingen medlem tidigare varit känd, existerar något verkligt unikt inom kemins saga samt en framsteg från upphöjd innebörd inom vetenskapen".^[11]

Upptäckten från ädelgaserna hjälpte mot för att förbättra ett primär medvetande från atomstrukturen. 1895 försökte den franske kemisten Henri Moissan erhålla mot enstaka reaktion mellan fluor, detta maximalt elektronegativa grundämnet, samt argon, ett från ädelgaserna. han misslyckades emellertid tillsammans med detta samt ej förrän inom slutet från 1900-talet lyckades man forma enstaka kemisk förening innehållande argon, dessa försök hjälp dock mot för att förbättra nya teorier till atomstrukturen. tillsammans utgångspunkt inom dessa experiment föreslog den danska fysikern Niels Bohr 1913 för att atomernas elektroner fanns strukturerade inom skal vilket omgärdade atomkärnan samt för att samtliga ädelgaser förutom helium ägde en yttersta skal innehållande åtta elektroner.^[9] 1916 skapade Gilbert N. Lewis den således kallade oktettregeln, likt slöt sig mot för att enstaka oktett från elektroner fanns detta maximalt stabila arrangemanget till ett atom; detta gjorde för att atomen ogärna reagerade tillsammans med andra grundämnen då den ej behövde några fler elektroner till för att innehåll sitt yttre skal.^[12]

Inte förrän 1962 upptäckte Neil Bartlett den inledande kemiska föreningen tillsammans med ett ädelgas, xenonhexafluorplatinat.^[13] Föreningar tillsammans andra ädelgaser upptäcktes betalkort därpå; 1962 till radon, radonfluorid,^[14] samt 1963 på grund av krypton, kryptondifluorid (KrF₂).^[15] Den inledande stabila föreningen tillsammans med argon upptäcktes ej förrän 2000 då argonfluorhydrid (HArF) bildades nära temperaturen 40 K (−233 °C).^[16]

I månad 1998 bombarderade ett assemblage vetenskapsman nära Joint Institute for Nuclear Research inom Dubna, Rysslandplutonium (Pu) tillsammans med kalcium (Ca) till för att producera ett atom från grundämne 114,^[17] liksom senare fick namnet flerovium (Fl).^[18] Tidiga kemiska experiment besitter påvisat för att grundämnet är kapabel existera den inledande transuranen för att äga attribut liknande dem hos ädelgaserna, detta trots för att detta tillhör team 14 inom detta periodiska systemet.^[19] inom oktober 2006 lyckades vetenskapsman nära Joint Institute for Nuclear Research samt Lawrence Livermore National Laboratory för att framställa den inledande atomen från oganesson (Og), detta sjunde grundämnet inom lag 18,^[20] genom för att bombardera californium (Cf) tillsammans kalcium (Ca).^[21]

Kemiska egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Ädelgaser utgör tillsammans assemblage 18 inom detta periodiska systemet. dem grundämnen vilket bekräftats lyssna mot den denna plats gruppen existerar helium (He), neon (Ne), argon (Ar), krypton (Kr), xenon (Xe) samt radon (Rn).^[22] Dessa grundämnen existerar färg-, lukt- samt vulgära, samt svårantändliga beneath normala förhållanden. Gruppen kallades tidigare till grupp 0 då man trodde för att dessa ämnen saknade valenselektroner, vilket skulle innebära för att atomerna ej kunde forma kemiska föreningar. Senare upptäckte man emellertid för att även ädelgaserna kunde forma föreningar samt benämningen slutade användas.^[9] Väldigt lite existerar idag känt angående ädelgasernas senaste medlem, oganesson (Og).^[23]

Ädelgaserna äger att vara berusad eller övermättad yttre elektronskal (valensskal). Valenselektroner existerar dem yttersta elektronerna inom ett atom samt existerar normalt sett dem enda likt existerar delaktiga inom kemiska bindningar. Atomer tillsammans med att vara berusad eller övermättad valensskal existerar extremt stabila samt bildar därför väldigt sällan kemiska föreningar samt dem äger även väldigt svårt för att ta mot sig alternativt förlora elektroner.^[24] vid bas från den svagare elektromagnetiska kraften hos tyngre ädelgaser kunna elektroner avlägsnas enklare ifrån t.ex. enstaka radon-atom än ifrån enstaka enklare helium-atom.

Tack vare för att ädelgaserna besitter en fullt yttre skal är kapabel dem användas tillsammans tillsammans med teckensystemet till elektronkonfiguration till för att forma en "ädelgassystem". till för att utföra detta skrivs den närmsta ädelgasen vilket kommer före grundämnet inom fråga ursprunglig samt sedan elektronkonfigurationen därifrån. Exempelvis existerar detta klassiska elektronkonfigurationssystemet på grund av kol 1s²2s²2p² samt ädelgassystemet [He]2s²2p². Detta teckensystem utför detta enklare för att känna igen grundämnen samtidigt likt detta existerar mindre för att notera än detta fullständiga atomorbitalerna.^[25]

På bas från detta att vara berusad eller övermättad valensskalet inom argon används gasen inom glödlampor på grund av för att förhindra syretillförsel samt på grund av för att strömmen inom lampan ej bör forma gnistor.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Den på denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia.

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]