Vem skrev dikten ute blåser sommarvind
[innehåll] | [januarilänkar] | [Johan Olof Wallin: Hyllning mot unga Sophie] | [Life's Railway to Heaven]
Dagens visa |
Källa samt citat
Samuel Johan Hedborn ett lyrikers livsöde
Förord Hedborns visor
Höga majestät (Dagens visa 7 jan 2003)
Ute blåser sommarvind (Dagens visa 7 jan 2002)
Midifilen - - - Ute blåser sommarvind - midi format
Lantflickans klagan
Midifilen - - - Lantflickans klagan - midi format
[topp] | [nästa] | [innehåll]
Källa:
Samuel Hedborn
en lyrikers livsöde
av
Torsten Fogelqvist
Albert Bonniers förlag,
1937
"I Hedborns visa bor enstaka gud; detta är livets högsta idé såsom fostras inom denna vagga; tron samt kärleken vaggar den..."
Leonhard Fredrik Rääf
"...folkvisans son samt personliga fortsättning --- ständigt trogen sin anborna instinkt för detta enkla, detta omedelbart från den inre samt yttre naturen tagna", åstadkom denne, för att "diktens verklighet hädanefter trädde alltmer inom stället för diktens theori".
P.D.A. Atterbom
"Det är Bellman inom folkviseton. detta är enstaka idyll tillsammans med realistiska specifikation samt mörka framtids- samt sagoperspektiv: lindormen på stenen, trollen inom skogen. dock varken troll alternativt lindorm förmå för att störa denna idyll."
Torsten Fogelqvist
[topp] | [nästa] | [innehåll]
Samuel Johan Hedborn enstaka lyrikers livsöde
Samuel Johan Hedborn, skaparen från vår klassiska barn- samt godnattvisa, Ute blåser sommarvind, föddes den 14 oktober 1783 såsom andre sonen samt andra barnet inom ett soldatfamilj, såsom brukade boställsjord inom byn Kolstad, Heda socken, Lysings härad. Födelsebyn ligger ungefär mitt emellan Röks samt Heda kyrkor på ömse sidor ifall stora landsvägen mellan Mjölby samt Hästholmen.
Fader, den indelte soldaten nära Östgöta infanteriregemente Jöns Kolberg samt moder, Ingeborg Johansdotter, bondedotter från Askeryds socken inom nordligaste Småland.
Hedborn uppfostrades inom enstaka from samt naiv religiositet, där varenda foto plats verklighet samt ej en iota från lagen kunde ifrågasättas. dock den plats ej världsfientlig, syndatrumpen samt gudsnådlig, utan lycklig. Den trodde Gud angående gott samt mänskorna ifall ärlighet. en stråk från väckelsefromhet inom herrnhutismens struktur strök fram över nejden samt Hedborn berättar angående ett herrnhutisk östgötapräst, vilket lät sång samt böner strömma ut genom fönstren, när detta gick människor på vägen, dock likt annars förhöll sig tämligen likgiltig mot dem heliga tingen.
Fadern fanns traditionell eller strikt efter en lära på soldatmaner. varenda söndagsmorgon inmönstrade denne inom reglementsenlig samt helgputsad mundering sin familjetrupp, innan detta dryckesställe inom väg mot kyrkan. Modern plats från ett djupare samt mindre officiell läggning. denna kunde sin bibel både ur minnet samt hjärtat. dock bägge "fruktade Gud utan anspråk". Följaktligen plats för dessa människor varken dans alternativt melodier synd, utan "de överlämnade sig själva ömsom åt andakten samt den oskyldiga glädjen.".
Skuggorna inom Hedborns barndomsliv voro från ytterligare art, sjukdom. nära 4 års ålder fick Hedborn smittkopporna, såsom länge fjättrade honom nära sjukbädden samt höllo på för att göra honom alldeles blind.
Den stora skuggan över Hedborns tidig del av ett liv bröt emellertid in, då hans far, likt "var tillsammans år åttiåtta ren", drog ut inom Gustav den tredjes olycksaliga konflikt mot Ryssland. detta blev rörelse på staden, när uppbådet kom. Remtyg färgades samt musköten fejades samt mödrar grät. mot faderns "Farväl, Samuel", fogade pojken ett bön: "Käre far, gack ej längre än mot Skenninge."
Saknadens väntetid blev dov samt lång.
Men hurtiga krigssånger skallade över nejden mot ära för monark Gustav samt hertig Carl samt mot smälek för "Grannas-Carin". Ungdomen lekte konflikt på vägar samt bergknallar.
Det nyckfullt iscensatta samt dåligt förberedda kriget tog en snöpligt slut. Bland officerarna ägde Anjalasjukan fått spridning, inom hären grasserade andra sjukdomar. Manskapet illa utrustat samt förplägat, ägde slitit ont utan för att uträtta något. För dem allra flesta ägde detta inte någonsin kommit mot drabbning tillsammans med någon ytterligare fiende än farsot samt hunger. Många måste bäddas ned inom den finska jorden, andra lades på sjukhusen.
Den tidpunkt, då fredsbudskapet nådde Heda, står tydligt tecknad inom Hedborns minne. När kronoskjutsarnas hjul knastrade på vägarna, dem hemvändande krigarnas muskötskott knallade inom bygden samt kvinnor samt ungar samlades nära byarnas vägskäl tillsammans med hopp samt fruktan inom ögon samt hjärtan för för att åse durchmarschen, saknades Kolberg inom Kolstad. fru samt unge fingo förtvivlade samt herrelösa vandra bostad mot den dukade högtidsmåltiden, liksom lämnades orörd, icke från bristande på hunger, dock bristande på aptit.
Någon solens tid före jul 1791 inträdde inom soldattorpet ett man, "med gula samt infallna kinder, utstående ögon, mustascher, såsom skylde bägge läpparna, massiv mage samt svullna ben". detta plats den förlorade fadern.
Han framtog ur sitt bandelär ett silverslant samt frågade yngste sonen, Samuel, ifall denne kunde läsa. Då den frågan besvarades nekande, drogs den utsträckta handen igen samt penningen försvann. Kolberg ägde knäckts.
Ljuspunkten inom familjen blev emellertid dess Samuel. detta visade sig snart nog, för att pojken, såsom försummat läsningen, plats en ljushuvud.
Enligt arbetsuppgift ur Heda sockenstämmoprotokoll från den 13 femte månaden i året 1792 utseddes några unge för att på skolekassans bekostnad få utbildning. Bland dessa uppmärksammades även Samuel Johan från Kolstad.
Våren 1799 inskrevs nära Linköpings lärdomsskola såsom skola inom nedersta klassen den femtonårige Samuel Johan Hedborn. Hedborn avlade sin mogenhetsexamen år 1806 nära 22 års ålder samt inskrevs inom mars månad nära Uppsala högskola inom Östgöta nation.
En sommarvistelse inom Åsbo år 1807 blev för Hedborn från den största innebörd. Först idag begynner den förtroliga, livslånga vänskapen emellan Atterbom samt Hedborn. från Atterbom fick han känna till, för att gustavianerna blott voro fransosernas apor samt för att detta nya ljuset kom från den tyska litteraturen.
Efter för att äga verkat såsom informator begav sig Hedborn den historiska månaden mars 1809, mot hembygden för för att prästvigas samt träda inom tjänst.
Inte lång period därefter får denne tjänstledighet beviljad på bas från sjukdom.
"Man säger, för att vår Hedborn blivit vansinnig".
Hedborn kastades idag inom ordagrann fras ut på vägar samt stigar såsom enstaka clericus vagans, irrande mellan tillfälliga hemvist, ömsom hemfallen åt lättsinning upprymdhet samt tungsint förtvivlan. Domkapitlet inom Linköping höll genom spioner en vakande öga på honom.
Vaganten Hedborn fastnade inom Uppsala. denne tillbragte där hösten samt högvintern 1811-1812 samt firade jul tillsammans Atterbom inom Åsbo.
Den kris denne genomgått ägde gjort hans fantasi samt hjärta luckra för religiös diktning. Psalmdiktaren Samuel Hedborn ger sig mot känna på allvar beneath denna tidsperiod. enstaka bidragande orsak mot hans nyvaknade nyfikenhet förmå man även titta däri, för att psalmboksfrågan just för ögonblicket fanns aktuell. Redan från Gustav III ägde Uppsala domkapitel fått inom uppgift för att notera enstaka färsk psalmbok, vilket inom sinom tidsperiod överflyttades på, dock avvisades från Svenska akademien. Saken slumrade sedan mot tillsammans en dödfött psalmboksförslag samt ett ecklesiastikkommitté likt huvudkuddar samt sov mot år 1807, då Johan Olof Wallin utgav enstaka "Omarbetning från svenska psalmer", utarbetad från honom själv samt den nyligen avlidne Michael Choraeus. Därmed ägde man fått enstaka påminnelse angående frågans existens. samt nära 1809 års riksdag fann ärkebiskop Lindblom tidpunkten mogen för en ingrepp samt anförtrodde sakens fortsatta behandling åt enstaka pastoralkommitté inom prästeståndet.
Nyromantikerna påyrkade dess renässans såsom frälsningsreligion, buren från gudomlig inspiration samt anammad tillsammans andakt samt vördnad på fromma fäders vis. inom den urblekta samt hemlösa kristendom, vilken ännu församlade neologerna samt på vars mittgång enstaka biskop Lehnberg samt enstaka biskop Lindblom framskredo tillsammans med sina rosprydda herdestavar liksom dygdens samt lycksalighetens härolder, funnos endast predikstolen samt högaltaret kvar, dock icke altarrunden, klockorna samt orgeln samt framför allt icke mysteriet.
Under predikstolen somnade allmogen, medan societeten torkade sina lätt fuktade ögon. Kristendomens centrala urkunder ägde när vilket helst kunnat utbytas mot Cicero, Seneca samt Rousseau. Mot denna på enstaka nödtorftigt gödd sandbädd blomstrande religiositet plats detta, liksom nyromantiken riktade sin bedömning.
Den längtade efter den herdestav, dem gröna ängar samt friska källor, såsom den berömda Davidspsalmen talar ifall. samt den ville återknyta sambandet mellan tro samt människor. detta fanns icke detta moraliska upplysningselementet inom tro, utan andakten, såsom skulle åstadkomma denna återförening.
Hedborn återupptar informatorsysslan samt läraryrket inom huvudstaden. Sommarferierna år 1812 tillbragte Hedborn på bästa sätt inom vänners sällskap.
Och idag författades den godnattvisa inom äldre stil, liksom besitter sjungits från generationer - Ute blåser sommarvind, Poetisk kalender för år 1813.
Men Hedborns psalmer kritiseras. "De äro för litet kristliga för herrnhutarna samt för många för lutheranerna, ej nog höga för swedenborgarna samt inkompetenta inom moralisternas skolor".
Av barnens munhåla besitter han fåt känna till sanningen. ett små dotter mot ett fru, likt han förärat sitt första psalmhäfte, sade mot honom: "Magistern är ingen Choraeus alternativt Wallin".
Hedborn befann sig åter inom djupet från enstaka vågdal. "Jag är Stockholmsk samt vet vilka narrar dem äro såsom föregå en helt rike tillsammans smakupplevelse. Fy tusan vilket pack!"
Hedborn omarbetade dock psalmerna samt fick en erkännande.
Wallin samt Hedborn, båda fattiga soldatsöner, båda ägde uppvuxit inom atmosfären från ett folklig fromhet, båda ägde inom sin tidig del av ett liv hört "bruset från enstaka psalm från evinnerliga orgellekars värld".
Det skulle många gånger existera omöjligt för att skilja Hedborn samt Wallin åt samt bestämma, vilket den ene samt vad den andre skrivit, ifall man ej vore inom ägande från författarnamnet.
Men allt detta hindrar icke den skarpa motsättningen för att framstå. Atterbom äger träffande målat skillnaden. "Den grundegenskap från naturbarn, från 'ingénu', från bonde, liksom hos Hedborn inte någonsin kunde fövandlas alternativt förklädas, utövade visserligen på den inom sällskapslivets former invigdare huvudstatsprelaten ett lika ofta frånstötande, likt tilldragande verkan." Man skulle inom vissa ögonblick, för att inom Hedborn såg man den han velat existera, ifall han vågat för den goda tonens skull. Wallin är komparativen, Hedborn superlativen. vilket den senare fann "gudomligt", kallade den förre vackert. Nyromantikerna påstodo för att psalmdiktaren Wallin inte någonsin skulle äga blivit den denne blev, angående ej Hedborn kommit inom hans väg samt påverkat honom.
Åren fram mot "pastoralen" levde han ut på sommarferierna likt enstaka Gösta Berling. han ägde Gösta Berlings lättsinne, ögonblicksinspiration, vidlyftighet samt oemotståndlighet såsom mellanslag mellan perioder från svårmod samt tungsinne.
Våren 1815 tog denne nämnda "pastoralen". Hedborn installerades likt e. o. hovpredikant
I oktober månad 1820 utnämndes Hedborn mot kyrkoherde inom Askeryds samt Bredestads församlingsområde från Linköpings stift. På bas från nådårsinstitutionen är han ställd inför den dystra vy för att tjänstgöra utan lön inom halvtannat år. han gör sin julvisit inom pastoratet, där han möter den okända sköna, vilket han skall dela livets öden tillsammans.
Den okända sköna, företrädarens nådårsänka, den 34-åriga Henrietta Eleonora Luthander, född Gyllenram.
Den 1 femte månaden i året 1821 började Hedborn sin tjänstgöring inom Askeryd samt Bredestad. Redan sommaren 1821 ingick Hedborn hjonelag tillsammans företrädarens efterlämnade maka, ett ämbetskonservering. vilket gjorde den utfattige kyrkoherden delaktig från nådårsinkomsterna samt gav den hemlöse en bostad.
Där slutar jag berättelsen angående Samuel Hedborn såsom författade Ute blåser sommarvind.
Jag måste nämna Alice Tegnér likt äger, åtminstone, blåst liv inom två skalder mot enstaka kommande inom odödlighet;
Samuel Hedborn, Vaggvisan samt Elias Sehlstedt, Litet bo.
Källan mot allt jag ovan tecknat ner äger jag hämtat från Torsten Fogelqvists lärobok, samme Torsten Fogelqvist såsom träffade Dan Andersson, Grangärdesdiktaren, beneath dennes sista kväll inom huvudstaden.
Det är träffande för att Torsten Fogelqvist, inom sin minnesteckning över Dan Andersson, gör identisk reflektion för att sålunda dessa skalder utgör ett bild mot "den svenska fattigdomens betydelse"; Carl Jonas Love Almqvists berömda artikel.
Så där förmå man fortsätta, resonera, inom ett evighet - lika evigt vilket den svenska visan.
Den svenska visan får inte någonsin dö!
Det är därför Visornas hemsida finnes.
Annandag jul 1849 dör Samuel Hedborn inom sitt prästhem, inom sin moders födelsesocken, Askeryd.
[topp] | [nästa] | [innehåll]
Förord
Hedborns visor
text: Torsten Fogelqvist
Som den sammanhållande länken inom denna familjekrets är kapabel man betrakta Hedborns mor, Ingeborg Johansdotter, bondedotter från Askeryds socken inom nordligaste Småland, där Hedborn själv ett gång skulle avsluta sina dagar likt själasörjare.
Hon representerade för sonen icke blott tro, fromheten samt bönen, utan också glädjen, ömheten, visan samt sagan. Hans första minne är knutet kring dem gullvivor, denne ämnade förära hon, dock såsom han, glömsk från uppsåtet, strödde över gårdens småsten. Efter sonens presentation, fylld från kärlek samt beundran, tänker man sig likt denna kvinnas märke icke blott bibeln samt psalmboken, utan också blomkvasten, körsbärsklasen samt honungskrukan.
I fantasien luktar detta granris från hennes kammargolv samt björklöv från förstukvisten, man hör sång ur stugan samt humlesurr bland riddarsporrarna beneath fönsterbrädet.
Det fanns från mor Ingeborg liksom Hedborn ärvde såväl ögat för naturen vilket den naturbesjälande inbillningskraften.
Den natur, inom vilken Hedborns allra första barndomsår förflöto, plats både Guds vackra värld samt alfers hemvist. Den omfattade omätliga rikedomar från varelse samt fåglar, åker, täckt område samt äng samt den plats befolkad från osynliga naturväsen.
Det står ett mytisk atmosfär kring soldattorpet inom Kolstad samt detta är ingen tillfällighet, för att den svenska nyromantiken där ägde rötter samt källådra.
[topp] | [nästa] | [innehåll]
melodin inom midi format
Lantflickans klagan
text: Samuel Johan Hedborn
musik: Traditionell
Förgäves uppå stigen jag dig för att möta går.
Jag lyssnar, ropar samt jag lyssnar åter.
Det vädret är vilket blåser, detta böljan är likt slår.
Men vännens röst sig intet höra låter.
Se skyarna dem gå,
och böljorna dem slå!
Så vandra mina reflektioner samt ingen vila få,
förrän jag finner vännen, vilket jag söker.
En vinter besitter förflutit - den vintern fanns mig lång,
jag önskade den mången gång mot ända!
Du fanns inom mina drömmar, ni plats uti min sång,
du fanns inom mina reflektioner nära min slända.
Men våren återkom
fast grön dock glädjetom.
En ytterligare fått detta hjärta såsom plats min egendom.
Jag inte någonsin därpå tänker utan tårar.
När duvan blivit änka denna sig mot freds ej ger,
och hennes hjärtesår förmå ingen lisa.
Men döden hon finner, när solen skridit ner,
och sluter hennes kval samt klagovisa.
Som hennes domnar från
mitt hjärta tillsammans med sitt kvav,
och liksom gröna trädets, liksom fälldes inom sin sav,
skall snart mitt unga hjärteblod förstelna.
[topp] | [nästa] | [innehåll]
melodin inom midi format
Vaggvisa
Ute blåser sommarvind
text: Samuel Johan Hedborn
musik: Traditionell
(Ovan nämnda Alice Tegnér
är ett från flera
som ärat dikten tillsammans toner)
Ute blåser sommarvind,
göken gal inom högan träd.
Mor denna går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros samt blader.
Ängen står så citrongul samt grön,
solen stänker guld inom sjön,
bäcken rinner tyst samt sval
mellan viden, asp samt al.
Bror bygger dammar
åt sin såg samt hammar.
Syster sopar stugan ren,
sätter löv inom taket sen.
Uppå golvet skall denna så
liljor samt konvaljer små,
rosor så rara:
där skall barnet artikel.
Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast samt tåg,
gångar sig åt främmand´ nation
hämtar barnet pärleband,
kjortel från siden,
skor tillsammans granna smiden.
Lilla gula gåsen ung,
len liksom enstaka silkespung,
ror tillsammans moder sin inom säv,
pillar vingen tillsammans med sin näv.
Vallherden vilar
vid sitt horn samt pilar.
Lindorm solar sig på berg,
som en sammet ljus samt len
vill inom barnets vagga gå,
men detta skall han inte någonsin få
han skall bli bunden,
uti gröna lunden.
Trollet sitter nära sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger nära den gråa häll:
"Liten kind, kom hit inom kväll!
Dig önskar jag lova
under guldås sova."
Far han gjordar angående sitt liv
sitt bälte samt sin blanka verktyg,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över höjd samt mo,
trollet för att förstöra,
som önskar barnet röra.
Snart är små kind ett man;
gångarn grå då sadlar denne,
tager brynja, svärd samt spjut,
och inom kamp han tillägg ut,
spänner sitt bälte,
strider likt ett hjälte.
För enstaka flicka sjunges sista versen så:
Liten fager jungfru opp
växer fort såsom rosens knopp;
virkar sen åt ungersven
kappan blå samt får igen
fästring samt spänne
och guldspann på änne.
[topp] | [innehåll][Johan Olof Wallin: Hyllning mot unga Sophie]
Höga majestät
text: Samuel Johan Hedborn
musik: Ph. Nicolai
Noter: Psalmer samt Sånger,
Libris Verbum Nr. 335
Höga majestät, oss samtliga
för dina fötter nederfalla.
Ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din auktoritet samt ära,
dig mark samt firmament vittne bära,
av allt ditt verk ni offer får.
Dig lova kerubim,
dig prisa serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts samt nåds
och visdoms Gud.
Helige, ifrån din sky
du följer oss inom världens vimmel,
du dina små människor ej överger.
Du, o Fader, dig förbarmar,
du bär ditt människor på starka armar
och lyfter dem såsom dignat ner.
Din Son ni världen sänt,
vi dig inom honom känt
mild samt nådig.
Din Ande för
och saliggör
de hjärtan likt
din kärlek rör.
Oss välsigna samt skydda,
med nåd ditt ansikte förklara
och vänd detta mot ditt människor tillsammans frid.
Här ditt namn oss vilja sjunga
och sedan tillsammans enstaka helig tunga
dig lova, Gud, mot för alltid period
med dina kerubim,
och dina serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts samt nåds
och visdoms Gud.
[Skillingtryck samt gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]
[topp]
| Upphovsmannen fick en nej från den unga Sophie, skrev visan, skrev 1819 års psalmbok, blev ärkebiskop tillsammans med mera. vad ägde hänt ifall unga Sophie sagt en ja? |
| melodin inom midi format |
Hyllning mot unga Sophie.text: Johan Olof Wallin (1779-1839)musik: traditionell En bygdens tärna, sjutton år Hon är så god, denna ömt samt gott Kom så, förutan gull samt skrud, Och flickans kind inom purpurbrand |
[innehåll]
[topp]
wav-fil (Patsy Cline and Willie Nelson)
| melodin inom midi format |
Life's Railway to Heavenmusik: Charlie D. Tillman |
[topp]
[innehåll]
[topp]
[Skillingtryck samt gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]